VED - Spectra

First of all: Good God, that’s one scary cover. It kinda reminds me of that urban legend painting that was allegedly haunted or the shit from the SCP Foundation (if you haven’t heard of that website and you’re going to read it at night, don’t expect to go to sleep anytime soon). Thankfully, the music here doesn’t go in the same direction as the artwork does (which is not say it’s not a bitchin’ piece of art, but it’s pretty unsettling). Instead of muffled screams and deep, echoing noises we get floral, oriental psych-krautrock in the style of Agitation Free or Brainticket. Plus the band’s from Sweden, a country that can be always trusted upon with their psychedelic music (take Goat’s “World Music” as the latest example, even if it’s been hyped to oblivion in the last few months).

“Pushing this power, this energy out of my head…” - a monologue in English with a heavy foreign accent begins side A’s “Spectra” (the album is divided into two side-long tracks). A slowly rolling jam reads like a guitar duel: on one side there’s a snakelike, oriental guitar shamanism, on the other there are explosions of fuzzy, distorted guitar. First fighting, like melodic psychedelia wrestling with noise rock, the guitars later begin to work in unison, propelled forward by calm, slow drumming that further enhance the smokey, oriental feel of the album. The musicians keep pushing this power out of their heads in a mandala-like fashion, building the laid back jam around a few simple riffs adorned with proggy organ workouts.

The second track, “Starokorokas” begins in a similar manner, slowly, with a heavily hasheeshian vibe, with a hypnotic bass line and just as equally hypnotic flute playing, much in the vein of Brainticket’s “Celestial Ocean”. The drums grow almost tribal and the dulcimer joins the meditational parade, transporting the listener to the Garden of Eden. But not for long: after a short, almost ambient, dulcimer-driven interlude, the music suddenly, without any warning kicks into a high-octane motorik kraut-jazz jam with a screeching sax and maniacal, re;entless drumming. Guitars explode in violent, sparse chords. It’s a total opposite of the slowed-down psychedelia of side A, an ecstatic explosion of energy that lasts for almost 10 minutes. It’s just for this autobahn-friendly piece alone that this album is well worth recommending. Actually, let the music speak for itself.

-Weed Temple

VED - Spectra

VED’s is one part NY loft scene and one part smoky Istanbul bar that welcomes to the un-political side of Swedish Music. VED are from Malmö and Spectra is half an hour of stretched out psych-jazz that quietly forms its own universe. The two long-form tracks work on flapped out stoner logic, hypo flutes wander wherever they like, and weird bass undercurrents hold everything together. They fill the tracks with ambient interludes and explosions of post-rock colour whenever, and for how ever long they feel like it. When everything’s finally running at full blast Spectra can be is relentless as it is strangely unsettling, but everywhere else it’s rarely anything short of a mysterious, fascinating and curious place to spend half an hour. Spooky cover too.

-JasonDillIsDead

John Essing - Mörka Ljuset

"bob hund-fans må beakta att detta är långt från bob hund, mer en ”Metal
Machine Music” fast utan att vara på flykt från skivbolaget. Gitarrist och
slagverkare, John Essings ”Mörka ljuset” har det pratats om i ett par år
nu, dessa maskinellt elektroniska och akustiskt stränga improvisationer
som inte lämnar högtalarna oberörda. Det är stundtals fullkomligt
oregerligt, så kopplingen till bob hund och monitorstaplande på scen är
inte långt borta, den gitarrmässiga skevheten i hunden har väl mest kunnat
tillskrivas John, inte minnandes om Incest Brothers-tonåren, utan de mer
avantgardistiska scensamarbetena (gitarr eller piano, båda
stränginstrument) som finns på cv:n från senare år. Lp:n ”Mörka ljuset”?
Inte en lugn stund."

Nya Upplagan

WON - The Silent Decade

Wons skiva fick mig att göra något jag sällan gör när jag lyssnar till en ny skiva: spela den en gång till, direkt. Det här är flumgung av det bästa märke och minsann om jag inte börjar se en sorts malmöitisk version av den progressiva musiken.
De hette tidigare Now, denna skiva är en smältdegel som ha mer med kanadensisk postrock och etikettbrodern Ved att göra än traditionell progressiv musik, här dras det också mot en bredd i influenserna, där det finns gitarrfigurer som inte vill släppa mina öron och pårökta partier där djupet i skivsamlingen blir vindlande hos Won. Med titlar som 'A Kraut' och 'Affriccio' spänner de både bågen och visar var hjärtat hör hemma, det här är musik för nyfikna öron.

Jan-Erik Zanderson, Nya Upplagan

...........................................................................................................................................

VED - Gershwin's Pipe (album, lp)

"Globetrotteren og scientologen Mathias Nihlén fra Malmö er drivkraften bag VED. Når religiøst kærlighed-gør-blind og rejsedagbøger omsættes til musik – ja, så opstår sød musik! Han itonesætter bl.a. en fakir fra et orientalsk sidegadecirkus kissemisse med giftslanger i Istanbuls mest suspekte kvarterer. Her præsenteres det ligeså slibrigt, om end mere elegant, som en slags mellemøstlig pendant til Slå først, Frede!-soundtracket. Men det er som i ”Questions For L Ron” den religiøse trance, der er grammofonpladens bærende element. I dette 7-minutter lange epos går Mathias fra at være uafklaret til nærmest at dunke sit budskab ind i skallen på lytteren. Transitionen går fra typisk 70’er-progget akkordsammensætning, som Camel og Opeth er garant for, over i den selvsikre King Crimson og Talking Heads-influerede triade af bas, guitar og trommer. Gershwin’s Pipe er et unikt indblik i verdener, man sjældent får adgang til."

-Geiger.dk
...........................................................................................................................................

Spisa.org om Beast - Fredhäll video

Ahhh… Så fint!!! Malmöduon BEAST har vi yrat om ett par gånger tidigare här på Spisa men när dom nu dragit ner på tempot och gjort en så här stämningsfull version av Nova Express gamla örhänge Fredhäll så måste vi bara uppmärksamma allmänheten om dem igen!

Nova Express var en stockholmsbaserad trio bestående av den välmeriterade klarinettisten Lars Ydgren (Flygande Bokrullen), gitarristen Andreas Bergman (Audionom) och organisten Henrik Kihlberg. I början av detta århundrade släppte de en magnifik dubbelvinyl innehållandes långa svävande och monotona meditationer som undertecknad återvänt till mången sen kväll genom åren.

Henrik Kihlberg har under hösten snickrat ihop flera toppenfina videor där han klippt och klistrat ur sin rika samling av gamla obskyra VHS:er, och vi har tidigare glatt oss åt de fenomenala luftgitarrs-excesserna i VEDs Evergreens. Dessa magiska vinterlandskap lär ursprungligen hemmahöra i den italienska mondo-dokumentären Ultime grida dalla savana (engelsk titel Savage Man Savage Beast) från 1975. Lycka till att hitta den på hyllan hos din lokala videouthyrare!

...........................................................................................................................................

WON - The Silent Decade (album, lp)
Psychic Malmö, 2010
8/10

Då var nu!

Det är så tydligt. Från att ha varit endast en pålitlig liveinstitution har nu WON, som tidigare gått under bandnamnet NOW, gått från klarhet till klarhet och bevisar att de är en kraft att räkna med även på skiva. Det sväng och de oberäkneliga tvära kasten som genomsyrar musiken live har smidigt överförts till The Silent Decade. Inte en dag för tidigt, om du frågar mig.

Det är ett hopkok av suggestiva rytmer, funkiga basgångar och passningar till jazzen och krauten. För ett gäng vita grabbar borde det te sig som en musikalisk approach svår att greppa, men det utförs på ett imponerande vis – jag inbillar mig att det finns en inneboende övertygelse och kärlek till den afrofunk man hänger sig till och bara där är hälften vunnet.

Efter att ha sett detta Malmöband live på En Aldrig Sinande Ström höjdes förhoppningarna på denna skiva till skyarna. De förhoppningarna infrias. Med råge. Allra bäst blir det i dansanta Bobi Ginola som har ett gitarriff som dröjer sig kvar långt efter att skivan slutat snurra på tallriken. Skivan dryper av referenser från postrockskolan via new wave-scenen till improvisationsjazz. Och den dryper av stor spelglädje.
Det är möjligt att skivan är ganska mastig att ta in på en och samma gång, med alla riktningar den tar dig med på, men ge den en chans. Det är den värd.

Jonas Appelqvist, Dagensskiva.com, 2010-12-06

...........................................................................................................................................

Spisa.org om VED

Mattias Nihlén har under artistnamnet VED etablerat sig som en av de tongivande profilerna på den spirande malmöitiska musikscen som i helgen uppmärksammas på tvådagarsfestivalen Som en aldrig sinande ström.

I år har VED hunnit utkomma med både en fenomenal tolva på Lugnet Records och den suggestiva LP:n Gershwin’s Pipe på Psychic Malmö, där han med allt större skicklighet och egensinne fortsätter utveckla sina rullande och repetitiva instrumentaler. Inspiration anas från både grekisk folkmusik, orientaliskt klingande psychedlica och soundtracks till obskyra italienska 70-talsrullar. 12-minuterseposet Evergreens inleder full-längdarens B-sida och utgör ett lysande exempel på de hypnotiska ljudmiljöer VED kreerar.

På skiva har den mångsidige Nihlén hittills både hanterat samtliga instrument, spelat in liksom mixat sig själv, men i år har hans liveshow förtjänstfullt vuxit med åtskilliga medkollaboratörer för att på scen gjuta liv i VED:s allt dansantare låtskatt. Därigenom har man snabbt byggt upp ett rykte som stark liveakt och nyligen agerat förband till både klassiska proggrävarna Fläsket Brinner och krautlegendarerna NEU!.

Nihlén är dock fortsatt inte oäven inför experimenterande, något som påvisades på den gångna festivalen Full Pull där han med manskap bjöd på följande lågmälda improvisation till klanger av bouzouki, kontrabas, ”tingel-tangel”, guzheng, tibetanska singing bowls och moog.

VED special edition LIVE på Full Pull @ Inkonst 25 Sept 2010 (nedladdningslänk eller direktlyssning via Prejka)

En stark rekommendation är att passa på att förskansa sig med exemplar av VEDs bägge limiterade vinylsläpp (som inkluderar nedladdningskod) omgående, via exempelvis Deleted Art, då de enligt bolaget håller på att gå åt i rask takt.

Hedersomnämnande till Henrik Kihlberg (medlem av likaså skiv- och festivalaktuella elorgel-electroduon BEAST) som snickrat ihop den underbara videon till Evergreens ovan! Missa inte för allt i världen luftgitarrsolot vid 8-minuterssnåret!

Kihlberg har en fabläss för ”viktig film” av dylikt snitt, en passion som han med ojämna mellanrum manifesterar på bloggen med samma namn. Läsvärd och mycket underhållande även om man inte själv skulle palla att sitta igenom många av de obskyra och tveksamma gamla VHS:r som snärtigt avhandlas.

...........................................................................................................................................

WON intervju VICE MAGAZINE, Saturday, October 23, 2010

WON used to be called NOW, what’s the difference and why the name change?
We needed a new platform. NOW was a ten-year process of developing a new way of playing music for us. Eventually we felt that we had reached a point where this process took new directions. WON is the mirror image of NOW, the darker twin.

You have a record on the way, right?
Yes, the album is finally to be released sometime in the next couple of weeks. It’s taken us several years to complete, so it feels good to finally put it out. We’re thankful to our label, Psychic Malmö, for giving us the opportunity to release it. Had worst come to worst, it might never have been made public. We regard ourselves first and foremost as a live act rather than a recording band—the time it took to get the album done speaks for itself. So hopefully we’ll now get to play live more often.

What are the ups and downs of working with a small, local label?
As Billy Bragg put it, “Capitalism kills music.” WON is primarily about developing the social and artistic sides of music making, profit is dispensable. So it’s a privilege to be able to extend this aspect when co-operating with a label, and hopefully they’ll also earn their money back. We value working with people who we enjoy spending time with, not just meet because there are papers to be signed. Also, we had a wish for our album to be released on vinyl, which a bigger label wouldn’t see the point of doing. It’ll be available digitally as well, and, when it comes to digital distribution, digital channels surpass the power of large companies. So we have the benefits of both authenticity and broad distribution. Plus, the label is local, which is another great thing to support.

So why should people come see you play at Som en aldrig sinande ström tonight?
To enjoy good music, contemplate, dance and be part of the energy coming out of Malmö right now.

Read the rest at Vice Magazine: Malmo: Some bands we like are playing the Som en aldrig sinande ström festival tonight. - Viceland Today
...........................................................................................................................................

Live recension Noe Spagato & VED @ Babel 2010-10-22

Publikfavoriten Noe Spagato är kvällens enda artist med tydlig bakgrund i dansmusiken. Omgärdad av syntar, ljudskåp och effektpedaler avslutar han kvällen. Innan dess spelar psykrocksprojektet Ved. Uppbackad av trummor, gitarr, elbas, orgel och samplingar melodiserar upphovsmannen Mattias Nihlén de snabba rytmerna omväxlande på bouzouki och elgitarr. Det är starkt och självsäkert, med ett fenomenalt sväng i märgen.

...........................................................................................................................................

Ved
Gershwin's Pipe
Deleted art / Psychic Malmö
4 av 5

Vi har en egen tradition i Sverige när det gäller progressiv rock, ellersymfonisk rock eller artrock ? eller vad man nu vill kalla den, intimt koppladtill den anglosaxiska, den italienska, den sydamerikanska, men med egnaförtecken. Pärson Sound och framåt, via alla dessa konstellationer döpta tillInternational Harvester, Fläsket brinner, Träd, gräs och stenar etc. Kaipa,Ragnarök, Flower Kings, Änglagård, Simon Says, Dungen fortsatte bära fana,idagfinns nya, hungriga som Introduction, Koi, Bandjo, Gösta Berlings saga ? ochVed.

Beroende på hur gammal man är har man olika referenspunkter till den härsortens halvpsykedelisk musik med progressiva rötter. Yngre kommentatorer harhittat nittiotalspostrock som influens till detta som en gång inte var ett bandutan bara en kreativ kille från Bjärred, jag hör en utveckling från det senasextiotalet som kanske går via Godspeed You! Black Emperor och andra, men jagtror (och då tror jag, jag vet inte, jag har inte frågat) att den skönafamiljetillhörighet som gör att arrangemang som ?Slottsskogen goes progressive?i Göteborg och en liknande i Linköping varje år lockar lyssnare över ålders-och genusbarriärerna är det som fäster Ved i historien.

Det här är debut-lp:n, pressad i 500 ex (finns också en mp3-version, men denska vi tala tyst om av ljudmässiga skäl!). Det jag hör hade inte funnits utande svenska rötterna, mitt i det psykedeliska mekandet finns små slingor somandas folkton, produktionens djup ger oss lager på lager, för oss tillbaka tillen ljudbild anno 1968, sedan över till klockklanger och behandlat ljud som vorevi på krautrockens bakgård. Inte konstigt att de spelade med Fläsket brinner iHammenhög i augusti och med Neu! i Malmö i september.

Lyssna och njut själv. Men skynda dig, om du vill ha tag på lp:n.

Lars-Erik Zandersson, Nya Upplagan

...........................................................................................................................................

Sydsvenskan - 2010-08-30

VED - Gershwin's Pipe

Under namnet Ved spelar Mattias Nihlén en ambient form av instrumental krautmusik där han på friktionsfritt vis kombinerar samplade ljud med repetitiva gitarrteman. Trasiga klanger möter melodier så lekande lätta att de nästan tycks spela sig själva. Musiken är mer meditiativ än krävande, den pulserar mer än svänger, men innan du hinner säga ”ljudtapet” tränger sig en psykedelisk figur fram ur den asiatiska gobelängen och tvingar dig att ställa om fokus eller åtminstone le en smula. Gitarren i ”Simulus” låter som 70-talets ”Snobbar som jobbar” på psykoanalys, medan ”Question For L Ron” bygger på en bekymmerslös melodi som säkert kan passera som gamelanmuzak, men ställd mot en murrig fond av konkret musik och missljud får den oväntad skärpa. Bästa spår: Brownian Motion

...........................................................................................................................................

Dagensskiva - 2010-08-30

VED - Gershwin's Pipe

Det sprakar som ljudet av en avlägsen radiokanal. Ljud som inte når riktigt ända fram och dränks i ett brus. En flörtig basgång tar över taktpinnen och skeva ljud från stränginstrument hämtade från en fjärran öst. Lager på lager av lätta luftigt svepande ljud. Hela tiden med den där förföriska basen och bongotrummorna längst fram. Förtrollande hopklippt och vällagrat. Utsökt avsmakat.
Min hjärna tänker på bob hunds allra dystraste instrumentaler. Jag hör ekon av ett trippigt och dansant Manchester i slutet av 80-talet. Det är rock helt utan skrev, men med rytmer som pulserar fram och tillbaka. Mjukt meditativt sväng.
Det är de smäckra gitarrslingorna som binder samman skivan, men det är mattorna av orglar, brus och böljande vågor som ger den sin speciella atmosfär.
Albumets längsta spår Evergreens klockar in på strax över tolv minuter och har en gitarr som dansar runt rytmerna som om den kom från Nigerias 70-tal. Det är en oväntat uppspelt melodi som är ute på en repetitiv resa tillsammans med en varm bas genom ett annars dystert landskap.